Vi trillar nedåt.

När du inser att du inte längre är nummer ett kommer det göra ont. Precis på samma sätt som det just nu gör ont i mig. Ont för att jag numera är nummer två eller tre, kanske till och med fyra och fem. Blev mina krav för höga? Eller begärde jag för lite?

Alla dessa frågor. Så meningslöst. Varför ska jag vara ledsen för att någon annan inte ser hur mycket jag kämpar och jobbar? Då kan det fan få vara!

Ruttnar bort

Jag tränar mig på att vara ensam men när jag väl känner att jag nått fram kommer du i vägen och vill ha. Fast jag vill också ha. Men på ett helt annat sätt än dig. Vad vi vill ha matchar inte. Är det därför jag letar på ställen långt, långt bort? Jag går tillbaka till alla dem som skadade mig så jävla mycket.
Jag har en otrolig förmåga att bli kär i/tycka om människor som bara skadar mig. Det är nästan lättare om någon av oss flytta härifrån.

Vill och vill inte.


Det gör ont en stund på natten men inget på dan

Finns det nåt mer att säga
Säg finns det nånting mer
Jag var väl ingen ängel
Jag förnekar inte det
Men nu när det är över
Så finns du överallt.


WHOPSIDAISY

Måste tala om att jag inte har någonting att säga.
Eller jo. Sitter just nu i skolan och sen ska jag direkt hem och hämta bilen för att köra till min frisör och få mitt hår klippt. Efter det är det direkt hem och byta om för att hinna nått så när i tid till träningen. JOBBAJOBBAJOBBA!

& så blev det måndag

Måndagskväll. Det är mörkt och klockan är inte ens tio. Det är kvällar som denna det är tråkigt att vara ensam. Titta på TV ensam, duscha ensam, gå och lägga sig ensam, vakna ensam i morgon. Mycket ensamt nu men det går över. I morgonbitti är det det bästa som har hänt mig och jag hatar ändå att vakna upp bredvid någon som bara stör min morgonrutin.

Ändå bryr jag mig. Skit samma, det är snart fredag. Då kan vi dra hem nått drägg (eller inte). Over and out!

I stället för att...

Jag gillar att vara rätt så ärlig (en regel, tio undantag) och många gånger sätter det mig i komplicerade situationer. Speciellt på fyllan. Jag är ingen buse men jag är nog inte någon ängel heller. När jag i slutet på juni bestämde mig för att vara mer spontan och aldrig vara svår gjorde jag bort mig rätt så mycket. Det finns inget spontant med att nakenbada klockan tre på natten och det finns inget som är bra med att komma vinglandes hem klockan sex på morgonen och inte ha hemnycklarna med sig.

Att jag skulle vara en speciell "typ" stämmer inte. Fråga alla som jag känt sedan barnsben. Jag är väldigt pryd och korrekt. En tråkig typ som alltid sitter hemma och klagar. Yes, det är en sådan person jag är. Eller jag tror att det är så, det var längesedan jag var mig själv nu.

Och nu avslutar vi med att skratta åt det jag precis skrivit för att sedan laga en god måltid eller springa iväg till träningen. Själv tar jag nässpray och hoppas att det finns en Billys pizza i frysen för så sjuk är jag.

Over and out!

RSS 2.0