Helvetet

Det är så elakt att säga till folk att man mår dåligt. Det är som att säga att din närvaro i mitt liv inte räcker för att göra mig lycklig men det är ju inte alls det som det handlar om. Emellanåt känns allt bara svart och det har det alltid gjort, oavsett vilka människor som har funnits i mitt liv. Jag vill nästan påstå att det är människorna i mitt liv som faktiskt håller mig kvar på jorden, dels psykiskt och dels fysiskt.

Such luck the highway to heaven goes straight through hell.

Sömnlösa nätter

Vi är där igen och jag försöker och försöker men hittar varken ut eller in. Det är inte det att det är mörkt, nej. Jag har allt jag kan önska mig men ändå får jag inte ihop mitt liv. Och jag hatar att folk oroar sig, det gör allt mycket värre eftersom jag måste leva upp till förväntningarna. Och jag hatar det.
Men det är inte kallt så jag vet inte vad det här är. Jag försöker med musik men det fungerar inte längre. Jag har försökt med vin och det fungerar men det är fel. Vin ger komplikationer på andra håll, håll jag inte kan kontrollera. Och jag vet att det är fel att oroa min omgivning så. Jag vill ju att de ska se min bra sida, den sidan som har kontroll på allt och älskar livet.
Det är inte det att jag inte älskar livet, för det gör jag. Jag saknar nog bara något som definierar vem jag är och vad jag gör. Jag ska vara vuxen och ha koll på allt men sanningen är att jag inte har koll på ett smack.

RSS 2.0