erkb

Jag blir så trött på mig själv. Så trött. Jag önskar att jag inte hade så svårt för det. För att visa känslor. För att tycka om någon öppet. För att hålla någon i handen när man går genom staden. För att pussa någon offentligt. Så jag är trött. Trött för att jag inte vet ut eller in. Trött för att jag inte vågar släppa alla livlinor och falla fritt. Falla fritt och bli kär. Jag vet att jag måste ta tag i mitt förflutna. Sluta hålla om det som ett litet barn. Jag måste börja förstå att historien förstör framtiden och jag måste börja känna positiva känslor igen. För jag vill. Jag vill allt det där med att hålla hand och pussas när alla ser och jag vill kunna visa känslor utan att skämmas. Jag vill bli kär och jag vill kunna vara ärlig med det utan att oroa mig för att någon stjäl mitt hjärta.