Ruttnar bort

Jag tränar mig på att vara ensam men när jag väl känner att jag nått fram kommer du i vägen och vill ha. Fast jag vill också ha. Men på ett helt annat sätt än dig. Vad vi vill ha matchar inte. Är det därför jag letar på ställen långt, långt bort? Jag går tillbaka till alla dem som skadade mig så jävla mycket.
Jag har en otrolig förmåga att bli kär i/tycka om människor som bara skadar mig. Det är nästan lättare om någon av oss flytta härifrån.

Vill och vill inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0