erkb

Jag skulle tro att mitt största problem just nu är att jag inte har några alls. Problem, alltså.

Jag har väldigt bra vänner, jag ska inte ljuga. Och egentligen är dessa vänner som jag nu syftar på väldigt mycket bättre vänner med varandra än vad jag någonsin kommer bli till dem. Ändå bråkar de om obetydliga saker. En av tjejerna är tillsammans med en kille och har varit det i cirkus åtta månader. En andra tjej har en pojkvän sedan två och ett halvt år och den tredje har ingen kille, varken på gång eller har haft. Innan tjej nummer ett träffade sin kille var hon och tjej tre jättejättebra vänner, den andra tjejen har trots allt sin pojkvän att lita på. När tjej ett träffar sin nuvarande pojkvän blir tjej tre ledsen och ensam.

Här kommer jag in i bilden. Vi blir goda vänner allihop men jag är ingen som binder mig för nära, jag är försiktig med sånt vad det gäller alla. Jag fortsätter att leva mitt liv men med alla tre i det. Tjej nummer tre inser nu att hon är den enda som är utan kille (jag träffar nya killar hela tiden) och därför känner hon sig ensam. Då börjar hon bråka med tjej nummer ett om att hon träffar sin pojkvän för ofta och nu är allt en jävla soppa!

Jag vill berätta detta för att kunna erkänna att jag för en gångs skull är glad att jag är känsloskygg och jävligt rädd för att bli sårad, detta gör att jag slipper bråka med resterande av tjejerna och kan därför så enkelt bestämma mig för att göra andra saker när de håller på att bråka, t.ex. träffa mina andra vänner som inte är så mycket drama!!

FYFAN VAD BRA JAG HAR DET!!!

Vissa killar kallar mig hora. Det är dem killarna jag kallar för erövringar. De får aldrig till det med rädsla för att tjejen har ett rykte. Bättre att ha ett än att vara anonym hela livet, tycker jag!

Vi bryr oss inte om det faktum att det är snordyrt att gå ut fler gånger i månaden än vad helgerna räcker till. Vi bara låtsas som om det är normalt eller åtminstone tillhör en studie som jag har gjort. Jo det är lite så faktiskt, jag har börjat se ett mönster efter alla dessa fyllor och skit!

Om man dansar på Tempel dansar man definitivt in i någon sju gånger på en halv minut, true shit! Om du dansar på Tempel kan du förvänta dig att killen som dansar bakom jäääättegärna sliter av dig kläderna mitt på dansgolvet. Jepp, det hände mig igår. Igen. Okej, så om vi byter klubb och går till något annat ställe, vilket som helst, så är det inte riktigt likadant. Dels för att det inte är lika trångt och dels för att alla småkillar inte kommer in där. Varför i hela friden fortsätter alla killar att dansa med ståndet först när det aldrig går bra ändå!?

Tur att det snart är nyårsafton, börjar bli trött på det här. Nytt år, nya tider!

En annan skoj sak är att gårdagens hemsläp var min bästa killkompis sedan 18 och ett halvt år tillbaka (hela livet alltså). Vet inte om det innebär att det var en lyckad utekväll eller om den var så hemsk att jag bara tog vad jag fick?

Jag behöver inte dig för att må bra. Jag behöver bara mig själv, i fysisk form, för att överleva och om jag överlever är det vad jag kallar bra för så höga är mina krav.

Okej jag erkänner, jag har inga ess i rockärmen. Jag är precis lika kass som alla andra, jag känner. Jag vill inte vara förstörd, så jag har valt att inte vara det. Men nu, av glädje, skulle jag kolla så att allt var bra. Det är första gången på denna sidan året som jag ska ångra mig. Ikväll, 18 december nästan exakt ett halvår senare, ska jag gråta för ett av mina dummaste beslut någonsin.

Nu är det inte längre bara ord, det är rinnande känslor. Men vem fan är jag att må dåligt?! Tänk på alla andra jag sårade och förstörde för. Sommaren är alltid lätt att ta sig igenom men julen är nog den enda tiden jag riktigt uppskattade din närhet. Hur kunde jag vara så dum att låta en av dem bästa sakerna i mitt liv bara gå?

I can't take one more sleepless night without you.
I've lost my heart, I've lost my mind, without you.
I will never be the same, without you.

Att känna och tycka om någon ska vara det bästa som finns men det måste fan vara det mest krävande i hela världen. Ingen fobi och ingen träning tar lika mycket på ens krafter som det gör att tycka om en person.

Och detta säger jag, jag som slutat tycka om, jag som slutat bry mig och jag som inte längre vill ha någon som tycker om mig. Jag har hört att de bästa killarna är upptagna men det stämmer inte! De bästa killarna är singlar, både de som valt att vara singel och de som tvingats till det av olika skäl. Vill ni veta varför?

Det är såhär att vi tjejer är dumma i huvudet, för får vi en grej så vill vi ha en annan. Så är det med killar också, vilket automatiskt gör de upptagna killarna till svin eftersom de vill behålla sina älskade. Fråga inte efter forskningen, den finns ändå inte. Men det borde vara så, tycker jag, fast jag är ju också singel så vad vet jag?

Mer sex åt folket!
Over and out!

Vill skriva att det känns förjävligt att sakna någon men vill stå på mig och hoppas på att det går över, för det gör det ju alltid. Det är ju inte första gången och absolut inte sista heller. Istället ska jag glädja mig åt mina fina vänner som har det så bra och som är så nära på att lyckas få all lycka som de vill ha.

Jag älskar dem, vad annat kan jag säga?

Många saker känns bra idag. En sak som känns extra bra är att vakna ensam i sin säng, annars är det väl rätt skönt att vara gammal nog till att göra vad man vill en måndag och totalt skita i att gå till skolan. Kan inte säga att det gör ont i hjärtat.

Något som däremot inte känns så jävla bra är att jag antagligen inte kommer spela fotboll på minst fem veckor. En annan sak som inte heller är särskilt kul är att jag sover själv i natt också.

Hur kan en människa, som jag, känna så starkt för två så olika saker. Det är som att bli kär i två personer samtidigt. Men jag har också hört fortsättningen, om du blir kär i en till var den första nog inget bra. Men tolk mig rätt, jag är inte kär. Inte idag, inte i morgon, inte nästa vecka och inte årets sista vecka heller. Klarar mig bra.

"I don't know were you going or when you're coming"

Det finns människor som är som dig, som är på väg att komma men lovar att snart försöka igen för att få mig att komma igen.
Sen finns det människor som är som jag. Det är vi som säger att vi kommit för att bli av med dig så snabbt som möjligt.

What doesn't kill you makes you stronger.

Jag önskar,
att jag kunde säga att jag träffar någon. Men det vore en lögn, för jag är så ensam som en människa kan bli.


Men tänk inte på mig, tänk på allt roligt ni ska ha och allt kryptiskt jag skriver. Det är sant till en viss del, men den delen är typ 10% av allt...
Skaffa er ett bättre tidsfördriv va?