erkb

Innan jag börjar skriva någonting om ett ämne jag har på tungan så vill jag bara meddela att alla mina vänner är guldvärda och jag skulle aldrig göra något som sårar er om det inte var nödvändigt och för ert eget bästa!
Okej, då kör vi!


Många gånger undrar jag när jag ser två människor tillsammans varför de egentligen är tillsammans. Det är möjligt att bakom den uppvisade fasaden gömmer sig ett alldeles speciellt band. Oftast så är det inte så. Det är feghet som är bandet i så fall. Möjligen också riktigt bra sex men inte så mycket mer.

En hel del av mina vänner är i ett förhållande, inte majoriteten men tillräckligt många för att jag ska vara lycklig för att jag är singel. I min umgängeskrets så finns det enbart ett hälsosamt förhållande och det säger jag inte bara för att killen är en av mina bästa barndomsvänner utan också för att det är sant. De har verkligen allt som ska finnas i ett förhållande och jag hoppas de gifter sig och skaffar många små gudbarn till mig. Visserligen har de bara varit tillsammans i några månader och och fortfarande nykära, vi får väl se hur det ser ut om ett år..

Resten av skaran är lite skeva och spräckta i kanterna. Jag ska inte vara elak och peka på någon speciell men det finns förhållanden som är så snea och förstörda att det bråkas mer än vad jag bråkar med min bror. Jag förstår det inte! Vem vill vara tillsammans med någon som man hela tiden måste skälla på eller försvara sig inför? Har vi inte alla rätt till att vara med någon som inte kastar stolar på en?

Jag hoppas alla bråkande par har fantastiskt sex, varför är ni annars tillsammans? (Jag vet att jag är trångsynt)