erkb

Lyssnar just nu på Håkan. Vilken skön inställning det ger en. Jag råkar älska mitt liv som det är just nu fast han sjunger om hur jävligt kärlek kan vara och om otrohet och allt annat som hör dit. Jag vet inte varför men det får mig att förstå hur bra jag har det som har stängt av alla känslor. Det som gör mig lite småsjuk är när jag kommer på mig själv att bedömma alla killar jag ser som sexobjekt. Jag kan nu förstå hur samtliga tjejer med dessa problem känner sig.

Men allvarligt, jag är rätt sjuk och jag bryr mig inte särskilt mycket. När jag stöter på folk i skolan som jag inte umgås med ser jag ett utseende; påse på huvudet, vardagligt snygg, stilig, skitsnygg, knullbar. Fyfan vad hemsk jag är tänker väl du då men så är det ju. Det hade väl varit värre om jag bedömt efter svärmorsdröm, giftemålsbar, klär i kostym och förhållandetypen.

Tyck vad ni vill, det är bara mina åsikter som räknas här. Speciellt när jag spelar Håkan i mitt mörka och annars så tysta rum. Jag har blivit så ytlig sedan i juni, sedan jag gav upp och gick vidare. Jag är inte längre den där tjejen som är pappas flicka och stannar hemma på helgerna för rädsla av vad andra tycker. Jag tycker om mig själv, samtidigt som jag skräms, och nu är det min tur att ta för mig av alla godsaker världen har att ge. Lammkött eller oxkött, det har kommit till att kvitta!


För jag vet att denna natten kommer döda mig, om jag inte får va med dig.