Frustration
Jag lovar, om du tar sönder mig kommer jag förstöra dig big time. Ingen krossar mina känslor, ingen ger sig på mig ostraffat. Jag kommer jaga dig till tidens begynnelse och aldrig sluta.
say whaaaat
Funderar på att starta en sida eller blogg där jag kan ge alla andra rådgivning om dejting, kärlek och allmänna ligg. Jag ska nog ta itu med det så fort jag blivit klar med allt annat. Inte skolan då, för den blir jag nog fan aldrig klar med, men åtminstone körkortet och detta året. Ska samlasamla. Löser jag. Säger vi så! PoK.
När John Blund hälsar på...
Helt plötsligt har jag skrivkramp. Jag vill skriva något som låter så jävla bra och verkar vara livsviktigt för stunden men varje jäkla gång jag försöker mig på en ny vinkel av ämnet så går det åt helvete. Jag vill få fram att jag har svårt att tycka om någon lagom mycket. Jag har svårt att hålla mig på en accepterande nivå. Jag är absolut ingen som tar det som det kommer, även om jag gärna utger mig för det. Jag försöker att hela tiden ta det lugnt och lägga på lite is för att inte bubbla över. Detta är sjukt svårt att förklara för någon som inte förstår vad man menar.
Många gånger vill jag bara skrika rakt ut att det bara är en akt i en teater som ändå kommer sluta som alla andra föreställningar. Om ni nu funderar över vad jag menar så är det att det tar slut, och är det slut så är det slut. Det är inget spex som man kan applådera sig till en andra eller tredje gång. Sen att vissa slutar lyckligt och vissa sorgligt har inte med saken att göra. Bara man förstår att föreställningen någon gång måste ta slut.
Det är det jag är rädd för, att det en dag ska ta slut. Jag vill egentligen inte ge mig helhjärtad in i något som jag inte kan styra själv. Jag vill inte kasta mig handlöst i någons famn och hoppas på det bästa och detta blockerar mig emotionellt. Jag tror att det är så i alla fall. Nu har jag inte doktorerat inom ämnet och kan därför inte hänvisa till andra källor än min egen instinkt, och jag älskar mig själv så vem tror ni jag väljer?
Men det finns alltid ett skäl att fortsätta att försöka, du är säkert ett!
Nu ska jag försöka sussa en liten stund, Natti!
Många gånger vill jag bara skrika rakt ut att det bara är en akt i en teater som ändå kommer sluta som alla andra föreställningar. Om ni nu funderar över vad jag menar så är det att det tar slut, och är det slut så är det slut. Det är inget spex som man kan applådera sig till en andra eller tredje gång. Sen att vissa slutar lyckligt och vissa sorgligt har inte med saken att göra. Bara man förstår att föreställningen någon gång måste ta slut.
Det är det jag är rädd för, att det en dag ska ta slut. Jag vill egentligen inte ge mig helhjärtad in i något som jag inte kan styra själv. Jag vill inte kasta mig handlöst i någons famn och hoppas på det bästa och detta blockerar mig emotionellt. Jag tror att det är så i alla fall. Nu har jag inte doktorerat inom ämnet och kan därför inte hänvisa till andra källor än min egen instinkt, och jag älskar mig själv så vem tror ni jag väljer?
Men det finns alltid ett skäl att fortsätta att försöka, du är säkert ett!
Nu ska jag försöka sussa en liten stund, Natti!
12-0
Jag ska vara brutalt ärlig idag! Kan säga att jag fullt ut försöker att radera mina känslor. Helt plötsligt funderade jag över mina möjligheter att vara omöjlig. Vill mest påpeka att jag är på väg ut på djupt vatten... Fantastiskt men så jävla oansvarigt!
Set me free.
Det är mitt eget fel, vad som än händer med mitt hjärta. För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan. Sprid ut bensinen över solnedgången, riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten, tysta ner musiken. Hon kommer aldrig hit igen.
Only seventeen
Innan jag börjar skriva någonting om ett ämne jag har på tungan så vill jag bara meddela att alla mina vänner är guldvärda och jag skulle aldrig göra något som sårar er om det inte var nödvändigt och för ert eget bästa!
Okej, då kör vi!
Många gånger undrar jag när jag ser två människor tillsammans varför de egentligen är tillsammans. Det är möjligt att bakom den uppvisade fasaden gömmer sig ett alldeles speciellt band. Oftast så är det inte så. Det är feghet som är bandet i så fall. Möjligen också riktigt bra sex men inte så mycket mer.
En hel del av mina vänner är i ett förhållande, inte majoriteten men tillräckligt många för att jag ska vara lycklig för att jag är singel. I min umgängeskrets så finns det enbart ett hälsosamt förhållande och det säger jag inte bara för att killen är en av mina bästa barndomsvänner utan också för att det är sant. De har verkligen allt som ska finnas i ett förhållande och jag hoppas de gifter sig och skaffar många små gudbarn till mig. Visserligen har de bara varit tillsammans i några månader och och fortfarande nykära, vi får väl se hur det ser ut om ett år..
Resten av skaran är lite skeva och spräckta i kanterna. Jag ska inte vara elak och peka på någon speciell men det finns förhållanden som är så snea och förstörda att det bråkas mer än vad jag bråkar med min bror. Jag förstår det inte! Vem vill vara tillsammans med någon som man hela tiden måste skälla på eller försvara sig inför? Har vi inte alla rätt till att vara med någon som inte kastar stolar på en?
Jag hoppas alla bråkande par har fantastiskt sex, varför är ni annars tillsammans? (Jag vet att jag är trångsynt)
Okej, då kör vi!
Många gånger undrar jag när jag ser två människor tillsammans varför de egentligen är tillsammans. Det är möjligt att bakom den uppvisade fasaden gömmer sig ett alldeles speciellt band. Oftast så är det inte så. Det är feghet som är bandet i så fall. Möjligen också riktigt bra sex men inte så mycket mer.
En hel del av mina vänner är i ett förhållande, inte majoriteten men tillräckligt många för att jag ska vara lycklig för att jag är singel. I min umgängeskrets så finns det enbart ett hälsosamt förhållande och det säger jag inte bara för att killen är en av mina bästa barndomsvänner utan också för att det är sant. De har verkligen allt som ska finnas i ett förhållande och jag hoppas de gifter sig och skaffar många små gudbarn till mig. Visserligen har de bara varit tillsammans i några månader och och fortfarande nykära, vi får väl se hur det ser ut om ett år..
Resten av skaran är lite skeva och spräckta i kanterna. Jag ska inte vara elak och peka på någon speciell men det finns förhållanden som är så snea och förstörda att det bråkas mer än vad jag bråkar med min bror. Jag förstår det inte! Vem vill vara tillsammans med någon som man hela tiden måste skälla på eller försvara sig inför? Har vi inte alla rätt till att vara med någon som inte kastar stolar på en?
Jag hoppas alla bråkande par har fantastiskt sex, varför är ni annars tillsammans? (Jag vet att jag är trångsynt)
