erkb

Jag blir så trött på mig själv. Så trött. Jag önskar att jag inte hade så svårt för det. För att visa känslor. För att tycka om någon öppet. För att hålla någon i handen när man går genom staden. För att pussa någon offentligt. Så jag är trött. Trött för att jag inte vet ut eller in. Trött för att jag inte vågar släppa alla livlinor och falla fritt. Falla fritt och bli kär. Jag vet att jag måste ta tag i mitt förflutna. Sluta hålla om det som ett litet barn. Jag måste börja förstå att historien förstör framtiden och jag måste börja känna positiva känslor igen. För jag vill. Jag vill allt det där med att hålla hand och pussas när alla ser och jag vill kunna visa känslor utan att skämmas. Jag vill bli kär och jag vill kunna vara ärlig med det utan att oroa mig för att någon stjäl mitt hjärta. 

Det är horribelt hur kisskassvärdelös jag blivit på att uppdatera bloggen. Jag lovar att (försöka) skärpa mig! Har suttit med detta inlägget i en och en halv timme nu, tror inte det är riktigt min grej att blogga eller så. Ger er i stället en sexställning som bör prövas. Ser nice ut, tyvärr är jag inte tillräckligt vig...

Bli aldrig kär i mig, jag bara bedrar dig. Jag lurar dig till att bli kär i mig, men sen sviker jag dig. Ge mig aldrig ditt hjärta för jag kommer aldrig tillbaka igen!

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din och att dina ord i natten är det enda som når in.

Lyssnar just nu på Håkan. Vilken skön inställning det ger en. Jag råkar älska mitt liv som det är just nu fast han sjunger om hur jävligt kärlek kan vara och om otrohet och allt annat som hör dit. Jag vet inte varför men det får mig att förstå hur bra jag har det som har stängt av alla känslor. Det som gör mig lite småsjuk är när jag kommer på mig själv att bedömma alla killar jag ser som sexobjekt. Jag kan nu förstå hur samtliga tjejer med dessa problem känner sig.

Men allvarligt, jag är rätt sjuk och jag bryr mig inte särskilt mycket. När jag stöter på folk i skolan som jag inte umgås med ser jag ett utseende; påse på huvudet, vardagligt snygg, stilig, skitsnygg, knullbar. Fyfan vad hemsk jag är tänker väl du då men så är det ju. Det hade väl varit värre om jag bedömt efter svärmorsdröm, giftemålsbar, klär i kostym och förhållandetypen.

Tyck vad ni vill, det är bara mina åsikter som räknas här. Speciellt när jag spelar Håkan i mitt mörka och annars så tysta rum. Jag har blivit så ytlig sedan i juni, sedan jag gav upp och gick vidare. Jag är inte längre den där tjejen som är pappas flicka och stannar hemma på helgerna för rädsla av vad andra tycker. Jag tycker om mig själv, samtidigt som jag skräms, och nu är det min tur att ta för mig av alla godsaker världen har att ge. Lammkött eller oxkött, det har kommit till att kvitta!


För jag vet att denna natten kommer döda mig, om jag inte får va med dig.

Jag älskar att vara medveten om min existens! Att gå förbi ett gäng killar på stan som spanar efter kött och ge dem en extra blink eller ett extra vick, det är så jäkla härligt! Jag älskar att dansa tätt intill en kille på en nattklubb och känna vad som händer i byxorna. Men det som är absolut bäst är känslan när man vänder sig om och går därifrån, medveten om att man lämnat ett litet avtryck och en gnutta besvikelse av en avslutad show.

För det är det vi ger dem, en liten privat show som vi snyggt avslutar med att gå självsäkert där ifrån. Något de missar är att alla killar får samma behandling, snygg som ful, odräglig som nykter. Men vad man inte vet lider man inte av. Så jag fortsätter att vicka lite extra på rumpan, drar ut på stegen lite längre och behåller ögonkontakten lite längre än vad som är accepterat.

Jag älskar att vara självsäker, gör du?