Vi trillar nedåt.

När du inser att du inte längre är nummer ett kommer det göra ont. Precis på samma sätt som det just nu gör ont i mig. Ont för att jag numera är nummer två eller tre, kanske till och med fyra och fem. Blev mina krav för höga? Eller begärde jag för lite?

Alla dessa frågor. Så meningslöst. Varför ska jag vara ledsen för att någon annan inte ser hur mycket jag kämpar och jobbar? Då kan det fan få vara!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0