Ingenting är mitt, allt är lånat.

Jag är den jag är och jag kommer aldrig bli någon annan. Jag är misslyckad på många sätt men jag lyckas alltid klara allt till slut i alla fall. Jag känner så många fantastiska människor och jag har de bästa vänner man kan tänka sig! Aldrig någonsin har jag mått så bra som jag har. Jag har allt men ändå har jag ingenting. Det är så jävla skönt.

Jag kan vara helt själv utan att behöva ta hänsyn till någon samtidigt som jag kan ringa så många olika människor för att slippa vara själv. Jag behöver inte ge någon kärlek men om jag vill så finns det många som tar emot det och ger tillbaka. Jag har det bästa livet man kan ha, helt enkelt.

Och ändå har jag inget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0