Jag vill ha drömmen, sagan, och prinsen i den.
Jag undrar om det inte är dags att dra sig ur, dra sig tillbaka, gå i pension, från dig. Allt jag gör förvärrar hela situationen, går det bra blir jag för glad och går det dåligt går jag totalt ner mig. Jag begraver mig i så mycket uppgifter jag bara kan och nu står det mig över huvudet.
Och jag spionerar fortfarande, kommer nog aldrig sluta med det. Nu, när allt löst sig, trodde jag på ett lyckligt slut. Du och jag, bättre än någonsin. Men det enda som finns nu, idag, är två förstörda människor, och jag.
Jag har alltid trillat runt och blivit kär sådär i onödan. Nu vet jag inte vad det är för det bubblar inte, jag blir bara irriterad för att jag inte får all uppmärksamhet som jag behöver. Varför är allt så lätt för dig och svårt för mig? Värst av allt är att jag är rädd att förlora dig. Jag vill inte bli ensam igen, det är så jobbigt. Ändå finns det inga känslor som säger att jag vill ha dig närmre än vad jag har. Men jag är så trött på att svettas för din skull, det är inte likt mig och det börjar göra mig illamående. Jag försöker och försöker och försöker. Jag är snäll och låtsas att jag kan fastän det gör så jävla ont i mig. Hela tiden när jag ser dig tänker jag att jag är värd en bättre skitstövel än dig och ändå ska du vara en av de bra killarna.
Och det gör mest ont för att jag längtar efter vad jag har haft, vad som tog mig flera månader och år att bygga upp. När jag ser en bild av någon jag älskade för längesedan skuttar mitt hjärta till. Det var så fint att slippa vara ensam men nu är jag det igen. Mina känslor flyter omkring och det är svårt att säga hur jag känner. För mest längtar jag bara bort till något annat än det här. Jag längtar efter någon som vill ha mig, som tycker om mig, som känner. Jag vill ha allt jag inte kan få och det är just nu väldigt mycket.
Men så länge du står i vägen för min känslomässiga utveckling kommer jag stanna här, hoppas och längta efter något som aldrig kommer bli av. Jag vill ha drömmen, sagan, och prinsen i den. Han får rädda mig från allt. Ibland låtsas jag att det är du och att du i morgon kommer dyka upp där jag är, säga sanningen om vad du känner och sedan ge mig den där offentliga kyssen som är förbannat jobbig att genomföra.
Fan! Jag vill vara kär i dig, det hade gjort allt så mycket lättare. Nu är jag i ingenmansland där jag vill ha dig för att slippa förlora dig. Jag vet inte ens vad som är så jävla bra med dig...
Och jag spionerar fortfarande, kommer nog aldrig sluta med det. Nu, när allt löst sig, trodde jag på ett lyckligt slut. Du och jag, bättre än någonsin. Men det enda som finns nu, idag, är två förstörda människor, och jag.
Jag har alltid trillat runt och blivit kär sådär i onödan. Nu vet jag inte vad det är för det bubblar inte, jag blir bara irriterad för att jag inte får all uppmärksamhet som jag behöver. Varför är allt så lätt för dig och svårt för mig? Värst av allt är att jag är rädd att förlora dig. Jag vill inte bli ensam igen, det är så jobbigt. Ändå finns det inga känslor som säger att jag vill ha dig närmre än vad jag har. Men jag är så trött på att svettas för din skull, det är inte likt mig och det börjar göra mig illamående. Jag försöker och försöker och försöker. Jag är snäll och låtsas att jag kan fastän det gör så jävla ont i mig. Hela tiden när jag ser dig tänker jag att jag är värd en bättre skitstövel än dig och ändå ska du vara en av de bra killarna.
Och det gör mest ont för att jag längtar efter vad jag har haft, vad som tog mig flera månader och år att bygga upp. När jag ser en bild av någon jag älskade för längesedan skuttar mitt hjärta till. Det var så fint att slippa vara ensam men nu är jag det igen. Mina känslor flyter omkring och det är svårt att säga hur jag känner. För mest längtar jag bara bort till något annat än det här. Jag längtar efter någon som vill ha mig, som tycker om mig, som känner. Jag vill ha allt jag inte kan få och det är just nu väldigt mycket.
Men så länge du står i vägen för min känslomässiga utveckling kommer jag stanna här, hoppas och längta efter något som aldrig kommer bli av. Jag vill ha drömmen, sagan, och prinsen i den. Han får rädda mig från allt. Ibland låtsas jag att det är du och att du i morgon kommer dyka upp där jag är, säga sanningen om vad du känner och sedan ge mig den där offentliga kyssen som är förbannat jobbig att genomföra.
Fan! Jag vill vara kär i dig, det hade gjort allt så mycket lättare. Nu är jag i ingenmansland där jag vill ha dig för att slippa förlora dig. Jag vet inte ens vad som är så jävla bra med dig...
Kommentarer
Trackback
